Innehåll

Föreläsningen ger dels en allmän genomgång av nuvarande kunskapsläge när det gäller autism, dels en redovisning av forskning kring äldre med autism. Dessutom diskuteras erfarenheter från Sverige och andra länder, samt tips om hur man kan förstå och underlätta för personerna även på äldre dagar.
Frågor och diskussionsämnen är välkomna.

Autism, med eller utan samtidig intellektuell funktionsnedsättning, är en funktionsnedsättning som finns från tidig barndom och som finns kvar i vuxen ålder hos flertalet. Ändå finns betydligt mindre
forskning och mindre kunskap om vuxna med autism, eller autism hos vuxna, än när det gäller barn och ungdomar. Om hur autism ter sig hos äldre, eller hur äldre med autism lever och vilka behov som finns i dessa grupper, har sedan länge funnits mycket få forskningsstudier. De allra senaste åren har dock intresset för äldre med autism ökat, och en del forskning börjar komma fram, framför allt från Nederländerna, Storbritannien och även något från Sverige.

Anhöriga (oftast föräldrar) till vuxna med autism oroar sig för hur personerna ska ha det på äldre dagar när föräldrarna inte längre finns, och personal börjar se hur behoven förändras när vuxna med autism åldras. Sjukvården träffar äldre med autism då de är minst lika utsatta för såväl kroppslig som psykisk sjukdom som andra, men ofta har de äldre inte fått autismdiagnos, vilket kan göra att bemötandet från vårdens sida inte blir optimalt. Det finns mycket att tänka på – fysisk och psykisk hälsa, sensoriska problem, boende, sysselsättning och intressen, sociala kontakter, minnesfunktioner – som kanske förändras när man åldras, och där autism kan innebära speciella behov.

Målgrupp

Personal (inom kommunal, privat eller landsting/regioner) som i sitt arbete kommer i kontakt med äldre vuxna med autism och ID/intelektuell funktionsnedsättning. Chefer i nämnda verksamheter. Anhöriga/närstående.